honsomintevet

jag tycker att jag är as ful , seriöst. förstår ibland inte att folk vill synas med mig.

usch på mitt utseende.

har faktisk dom kvällar jag mått riktigt dålig av mitt utseende skrivit en liste på 50 saker jag hatar med bara mitt ansikte.

Jag får panik atacker och gråtyer för jag tycker jag är ful.

det låter säkert jätte överdrivet men det är itne lätt att vara tonåring i dagensamhälle.

lixom jag sa inte så för att få uppmärksamhet eller något utan mest under sjuan så tyckte jag på allvar att jag var tjock.

Har dock insett nu att det är sjukt, för jag är itne tjock. enligt alla är jag cp-smal, men jag kan fortfarande inte se mig så smal.jag ser mig inte tjock häller utan jag har mina dagar tillå från. ibland känner jag mig bra ibland för smal och ibland för lång.

längden är oxå ett jätte problem, nästan alla i min omgivning är kortare en mig och alla killa är korta typ så jag känner typ att jag bara vill såga av benen och bli kort.

Nu till sommaren ska jag försöka gå upp i vikt, men det är lättare sagt en gjort. det är as svårt, och sen särskilt när man snarare minskar i vikt en ökar. Det är lättare sagt en gjort.

men jag inser oxå att min läng kan jag inte göra något åt, det är helt enkelt så.

Jag är en tjej på femton år och väger 48kg och är 1.71,5 lång.

så jag litade på henne "malin" kallar henne .

jag litade på henn ei hela sjuan och halva åttan, sen vart hon osams med två av mina närmaste vänner så jag och moa hamnade lixom i mitten av det hela.

hoon klagar på oss och säger att vi itne meter oss som vänner mot henne.

men det är helt tvärt om. hon svek mig , så jävla mycket idag. fy fan att jag en gång litade på henne.

hon skrev iaf ut alla hemligheter ocgh saker jag mått dåligt över under åttan , hon skrev ut det på bdb och ah nästan skrattade åt de. fy fan, vänskapen tar slut här. verkligen det var droppen.